Oscar Reutersvärd - manifest

MINA ¨OMÖJLIGA FIGURER¨

Jag räknar dessa bilder till den nyttiga konsten, alltså till de synobjekt som på ett positivt sätt engagerar människan och orsakar en förändring hos henne.

Om också i blygsam grad kan dessa inbjuda till försjunkande i kompositionen och fixering vid dennas oförklarliga komplikation. Det vill säga: bilderna medverkar till jagets samling och koncentration inåt. Mina konstruktioner är befriade från den praktiska världens slagg. De är därför en sorts exponenter för den rena formen. För att inte säga rena formförrycktheten.

Genom min skolning under Otto G. Carlsund och Fernand Léger är jag en representant för de puristiska ideologierna. I mina kedjor och ¨omöjliga figurer uppfylls purismens krav på klarhet, precision och principförankring. Men på ett bakvänt sätt.

Purismens strävan efter formal integritet uppfylls rentav hundraprocentigt i mina figurer. De föreställer ju tredimensionella kroppar, som inte kan existera i den verkliga världen, utan bara på teckningsarket, i tvådimensionella projektioner.

Jag räknar mig till pionjärerna inom ¨de omöjliga figurernas¨ laboratorievärld. Som artonåring gjorde jag min första noneuklidiska konstruktion på en tom sida i min latinska grammatik ungefär samtidigt som sannoliksteoretikern Hans Reichenbach förklarade det vara omöjligt att stereografiskt teckna sådana på en tvådimensionell yta. Förgäves letade jag den gången i matematiska uppslagsböcker efter upplysningar och förklaringar av vad jag gett visuell gestaltning åt. Numera är både matematiken och och perceptionspsykologin ganska på det klara med vad ¨de omöjliga figurerna¨ intar
för plats i geometrins värld och vår varseblivning.

Oscar Reutersvärd
1985